Needlasch

Påbörjade praktik i tisdags (hittat praktik med hjälp av AME pga att jag är arbetssökande). Praktiken är på deltid nu i början - tre dagar i veckan, tisdag till torsdag - och den är på en skola för årskurs 4-9. Jag går som skolvärd, vilket i enkla drag innebär att man hjälper till där det behövs, har koll i korridorerna, är rastvakt, hjälper till i klassrum vid behov och när lärare är sjuka men ingen vikarie sätts in. Sista timmen, eller därikring, på dagarna ägnas åt att vara extravuxen på fritidsdelen av skolan.

 

Jag har hjälpt till på några textilslöjdslektioner under veckan, och från nästa vecka kommer jag förhoppningsvis gå mer permanent (läs: så länge jag är kvar på skolan) som extrahjälp på några specifika textilslöjdslektioner. Med start imorgon bitti. Så kommer starta tidigare på tisdagar isåfall, eftersom lektionen börjar kl. 8 - jag har hittills börjat 8.30 på morgnarna. Jag vet att jag gör nytta på den här typen av lektioner, eftersom jag vet vad jag sysslar med och faktiskt kan hjälpa eleverna. Efter speciellt en av lektionerna under förra veckan hade jag ett par elever som nästintill tiggde om att jag skulle komma tillbaka den här veckan. Det kändes väldigt bra.

 

Hittills har praktiken överlag gått rätt bra. Och snabbt. Det är fullt upp hela dagarna, så tiden flyter på hela dagen, vilket är väldigt skönt. Finns inget värre än arbeten där tiden sniglar sig fram och man bara kollar på en nästintill orörlig klocka hela dagarna. Om jag får mer permanenta lektioner att hjälpa till på framöver, kommer det förhoppningsvis hindra att tiden börjar gå segt framöver också. Utan någon fast punkt under veckorna är risken nämligen att tiden saktar ner efter ett tag.

 

Tydligen har en tjej jag känner också praktik på skolan sedan några månader tillbaka. Hon är på fritidsdelen några eftermiddagar varje vecka, så vi såg varandra där i onsdags. Eller hon såg mig. Jag kände inte igen henne först - det var ett tag sedan vi sågs (runt ett år sedan) och jag förväntade mig inte att se någon jag känner på skolan. Men kopplade efter några sekunder och hon verkade inte ha tagit illa upp när jag förklarade. I torsdags satt vi och pratade lite med några av ungarna, eller de ställde en massa frågor och vi svarade. En av dem frågade efter ett tag om vi är eller har varit tillsammans. När vi svarade nej, blev följdfrågan "varför?". "För att vi nog funkar bättre som bara kompisar." Hen var inte helt nöjd med det svaret, utan hen konstaterade att vi borde bli tillsammans för att vi "tänker likadant".

 

Men nej, vi kommer inte bli tillsammans. Om något, kanske vi blir lite bättre vänner än nu (är mer ytligt just nu, för att vi inte stöter på varandra särskilt ofta), eftersom vi kommer ses oftare framöver.

 

Det är väl allt jag har att säga angående praktiken i det här läget. Så avslutar här och kanske uppdaterar mer om hur det går längre fram :)