Needlasch

Så senast jag uppdaterade här var det för att ömka mig över att det var det datum som min mastektomi först var planerad till, men att den ju inte blev av utan jag väntade på ett senare datum.

 

Fick operationen genomförd den första mars i år, men resultatet blev inte bra - det såg hemskt ut rent ut sagt.

 

Den 24:e augusti (cirka 6 veckor sedan) fick jag en korrigerande operation genomförd - det ser jävligt mycket bättre ut nu.

 

Jag är dock för lat för att göra en ordentlig uppdatering om det här just nu, utan om någon är intresserad av att läsa mer om det och se bilder är ni välkomna att kolla min Instagram (@needlasch) eller min facebook om ni har mig där :)

 

-----

 

I övrigt närmar det sig slutet på min kom.anställning (vet inte om jag skrivit om det något här tidigare dock), sista arbetsdagen är den 16:e oktober. Förhoppningsvis är skolan villig att ta över anställningen i och med det eller villiga att anställa mig på nytt efter en kortare tid utan mig där. De behöver personal och jag gör ett bra jobb, men som alltid är det ekonomin som påverkar mest.

 

Får försöka komma ihåg att uppdatera här när jag vet närmare hur min arbetssituation kommer se ut resten av hösten.

 

Kände för att skriva något här, men så fort jag öppnade upp här blev det tomt i huvudet...

 

Skulle ha haft min mastektomi idag egentligen, men den blev ombokad (i fredags) till mars. Så är inte så jätteglad för det. Men känner inte för att gå in på det mer just nu, har gjort det en del senaste dagarna redan. Nu vill jag mest bara inte tänka på det.

 

Eftersom jag inte kommer på något specifikt att skriva, nöjer jag med detta korta inlägg och spenderar resten av kvällen med serier.

 

Jag har känt mig väldigt kreativt tom den senaste tiden.

 

Och jag gillar inte det.

 

Jag vill skapa saker - skriva, sy, designa!

 

Men energin för det finns inte. Vilket är väldigt jobbigt. För jag vill verkligen!

 

Jag försöker komma tillbaka till det. Och jag lyckas vid vissa tillfällen. Men sedan dyker något upp som bryter den lilla rutin jag lyckats framtvinga, och så är jag tillbaka i tomheten igen.

 

Jag ska dock försöka att gradvis komma in i de olika momenten igen.

 

En sak som jag har börjat med är att ta lite längre vändor i skogen, vilket hjälper mina energinivåer otroligt mycket. Jag promenerar, och springer en del, medan jag lyssnar på bra musik och bara njuter av naturen utan annat folk och ljud runtomkring. Jag mår bra av det och jag känner hur jag får mer energi av det. Skulle gärna spendera längre tid i skogen än jag faktiskt gör, men behöver orka ta mig hemåt också :P Jag försöker bege mig ut 2-3 gånger i veckan iaf, och varje vända blir väl runt 2 timmar. Ibland längre, ibland lite kortare.

 

Förhoppningsvis hjälper detta även för att motarbeta den kreativa tomheten och ger mig mer ork att faktiskt pyssla med det jag verkligen vill göra.

 

Påbörjade praktik i tisdags (hittat praktik med hjälp av AME pga att jag är arbetssökande). Praktiken är på deltid nu i början - tre dagar i veckan, tisdag till torsdag - och den är på en skola för årskurs 4-9. Jag går som skolvärd, vilket i enkla drag innebär att man hjälper till där det behövs, har koll i korridorerna, är rastvakt, hjälper till i klassrum vid behov och när lärare är sjuka men ingen vikarie sätts in. Sista timmen, eller därikring, på dagarna ägnas åt att vara extravuxen på fritidsdelen av skolan.

 

Jag har hjälpt till på några textilslöjdslektioner under veckan, och från nästa vecka kommer jag förhoppningsvis gå mer permanent (läs: så länge jag är kvar på skolan) som extrahjälp på några specifika textilslöjdslektioner. Med start imorgon bitti. Så kommer starta tidigare på tisdagar isåfall, eftersom lektionen börjar kl. 8 - jag har hittills börjat 8.30 på morgnarna. Jag vet att jag gör nytta på den här typen av lektioner, eftersom jag vet vad jag sysslar med och faktiskt kan hjälpa eleverna. Efter speciellt en av lektionerna under förra veckan hade jag ett par elever som nästintill tiggde om att jag skulle komma tillbaka den här veckan. Det kändes väldigt bra.

 

Hittills har praktiken överlag gått rätt bra. Och snabbt. Det är fullt upp hela dagarna, så tiden flyter på hela dagen, vilket är väldigt skönt. Finns inget värre än arbeten där tiden sniglar sig fram och man bara kollar på en nästintill orörlig klocka hela dagarna. Om jag får mer permanenta lektioner att hjälpa till på framöver, kommer det förhoppningsvis hindra att tiden börjar gå segt framöver också. Utan någon fast punkt under veckorna är risken nämligen att tiden saktar ner efter ett tag.

 

Tydligen har en tjej jag känner också praktik på skolan sedan några månader tillbaka. Hon är på fritidsdelen några eftermiddagar varje vecka, så vi såg varandra där i onsdags. Eller hon såg mig. Jag kände inte igen henne först - det var ett tag sedan vi sågs (runt ett år sedan) och jag förväntade mig inte att se någon jag känner på skolan. Men kopplade efter några sekunder och hon verkade inte ha tagit illa upp när jag förklarade. I torsdags satt vi och pratade lite med några av ungarna, eller de ställde en massa frågor och vi svarade. En av dem frågade efter ett tag om vi är eller har varit tillsammans. När vi svarade nej, blev följdfrågan "varför?". "För att vi nog funkar bättre som bara kompisar." Hen var inte helt nöjd med det svaret, utan hen konstaterade att vi borde bli tillsammans för att vi "tänker likadant".

 

Men nej, vi kommer inte bli tillsammans. Om något, kanske vi blir lite bättre vänner än nu (är mer ytligt just nu, för att vi inte stöter på varandra särskilt ofta), eftersom vi kommer ses oftare framöver.

 

Det är väl allt jag har att säga angående praktiken i det här läget. Så avslutar här och kanske uppdaterar mer om hur det går längre fram :)

 

Jag har varit relativt dålig på att ta hand om mina tänder under åren. Upptäckte för ca en vecka sedan att jag har fått karies på ett par tänder nu. Det har inte gått så långt till att jag har problem pga det eller att jag fått hål, men det är en bit på vägen. Största problemet är väl att det inte ser så trevligt ut - inte för att det syns om man inte kollar noga från rätt vinkel. Har heller inte råd att gå till tandläkaren för att ta hand om det i dagsläget.

 

Det positiva är väl att jag nu tar väldigt mycket bättre hand om mina tänder och att jag till och med dricker i huvudsak vatten under dagarna - avskyr vatten, det är vidrigt, så jag dricker det i vanliga fall bara om jag inte har något annat val och verkligen, verkligen måste. Men nu har jag enbart druckit vatten de senaste dagarna, förutom mjölk till maten, eftersom det är bättre för munhygienen än läsk eller saft. Har inte småätit lika mycket heller.

 

Så försöker nu ta hand om mina tänder för att förhindra att det blir värre. Och sedan kan jag gå till tandläkaren när jag faktiskt har råd med det, för så länge jag inte får några hål eller får ont så kan det vänta. Inte för att jag vill gå till tandläkaren, för det vill jag inte - jag gillar inte att gå till tandläkaren, vilket är en anledning till att jag inte har gjort det sedan jag fyllde 20 - men måste jag så måste jag.

 

Ju bättre jag tar hand om mina tänder nu, desto längre kan jag dra ut på det iaf - vore inte trevligt om jag fick lov att gå dit pga att det blev akut. Genom detta kan förhoppningsvis mitt tandkött börja må bättre med tiden också.

 

Så allt har väl sina positiva sidor, antar jag. Nu gäller det bara att jag faktiskt håller vid det här framöver också!

 

Jag sitter för andra gången den här veckan på Espresso House och spenderar dagen med i huvudsak skrivande och läsning. Satt här i onsdags, enbart för att jag faktiskt ville testa och se om jag fick mer ro och därmed mer skrivet än när jag sitter hemma. (Hemma distraherar jag mig själv hela tiden med saker jag behöver göra, saker jag kan göra men egentligen inte behöver osv.)

 

Fick inte så mycket skrivet i onsdags som jag kanske egentligen hade hoppats på, men skrev ca 1000 ord på min "bok" iallafall. Det var rätt skönt att sitta någon annanstans än hemma. Det gav mig en möjlighet att vara ute bland folk utan att behöva vara direkt social och jag kom ut från lägenheten på ett annat sätt än jag gör när syftet är att handla, uträtta ärenden, vara på Arbetsförmedlingen eller annat. Så det var rätt skönt.

 

Idag sitter jag här igen mest för att jag inte har någon elektricitet i lägenheten under dagen, eftersom de håller på och byter elboxen (tappat bort rätt ord för det de skulle byta) i lägenheterna. Detta innebär delvis att det är en massa ljud av borrande och dylikt i hela byggnaden och delvis att det är väldigt mörkt i hela lägenheten - och det blir inte direkt ljusare av att det är regnmoln ute och därmed ingen sol som ger ljus. Jag är alltså väldigt begränsad i vad jag kan göra hemma, och det är svårt att få ro mitt i allt oljud, som dessutom skulle komma från min lägenhet så småningom.

 

Grundplanen för idag var att jag skulle spendera del av dagen på Jobbchansen på AF, men självklart är det inget just den här veckan. Så plan B blev alltså Espresso House och ytterligare en dag av att skriva och läsa ute bland folk. Skönt att det är bra batteri på den här datorn, då behöver jag inte försöka få sittplats i närheten av ett eluttag.

 

Väldigt skönt också att jag har pengar insatt på mitt Coffee Card, annars hade jag inte haft råd att sitta här :P

 

Har suttit här ungefär en timme än så länge, men inte fått något direkt skrivet ännu (förutom det här inlägget och ett halvt stycke i "boken"). Stor anledning till det är att det är en grupp av högstadieungar härinne som är svåra att ignorera vissa tillfällen. Fast jag kan inte skylla helt på dem - jag är lite tom i huvudet också, så det är svårt att fokusera på skrivandet.

 

Men får väl se hur länge jag blir sittandes här, det beror nog helt på om jag kommer igång med skrivandet eller inte. Om jag inte får något gjort och tröttnar på att sitta här, är det bara att åka hem igen. Dock åker jag inte före fyra - elen ska vara tillbaka efter fyra, men kommer hellre hem en timme efter den redan är tillbaka än minutrarna innan.

 

Jävligt synd att jag glömde mitt andra anteckningsblock hemma. Har lite texter i det som jag kunde spenderat tid med att renskriva...

 

Förresten, jag har gjort ett försök till en "video diary" på min youtube-kanal :)

 

Nu har det gått cirka ett halvår sedan jag senast skrev ett inlägg här. Så jag tänkte att det nog är dags igen nu XP

 

Har egentligen inget särskilt att skriva just nu, dock. Känner inte för att ge en tråkig redogörelse av vad som har hänt i mitt liv den senaste tiden eller vad jag har har för planer för de närmaste månaderna.

 

 

Är rätt tomt i mitt huvud just nu, så blir nog ett ganska kort inlägg. Gud, vilken tråkig blogg jag har egentligen! Jag skriver väldigt sällan och jag skriver sällan om något intressant eller något längre inlägg. Jaja, det är som det är med det.

 

Träffade tvillingbrorsan förra helgen och fick ett PS2 av honom, eftersom jag har flera spel men ingen konsol. Har ännu inte kopplat in den till tv:n, men jag funderar på att göra det nu faktiskt. Jag fick precis en väldig lust att spela Crash Bandicoot. Det var många år sedan jag spelade det.

 

Japp, tror jag ska göra det (om jag inte fastnar i läsning igen dvs). Så får jag se om jag ger mig på att skriva ett ordentligt inlägg i veckan istället när det, för det första, inte är lika sent på dygnet och, för det andra, mitt huvud inte är nästintill blankt.

 

Hoppas ni haft en bra helg, har en bra kväll och sover gott! ^_^

 

Det är aldrig roligt att vara sjuk. Det kan nog de flesta vara överens om. Ju sämre man mår, desto tråkigare och jobbigare är det uppenbarligen.

 

Jag skulle knappast säga mig tillhöra kategorin "ju sämre" just nu, även om jag är sjuk för tillfället. Det värsta problemet för mig just nu är min tunga - det har varit mitt stora problem sedan iallafall söndag (det är nu tidig onsdag kväll). En gör ont på höger sida, vid tungroten, och sprider sig ibland upp längs med käkbenet. Ibland är det ganska lugnt, ibland värker och smärtar det, och ibland hugger det till som helvete. Vaknade några gånger inatt på grund av detta.

 

Smärtan gör det, större delen av tiden, jobbigt (och ibland till och med svårt) att svälja, röra tungan, tugga och äta mat, dricka och ibland att prata. Och värktabletter tycks inte ha någon märkbar effekt...

 

Det som nästan är mest störande med detta är inte smärtan i sig, utan att den inte är konstant. Nu går det väldigt upp och ner, och kan hoppa från det mildaste till det skarpaste helt plötsligt. Om det hade varit en konstant värk, hade jag kunnat vänja mig vid det på ett helt annat sätt. Därmed att det blivit lättare att stå ut med.

 

Har planerat att ringa vårdcentralen nästa vecka om det inte går över till dess - vilket det troligen gör - men Jacob tycker att jag borde ringa redan imorgon. Om inte annat än för att få tips om vad jag kan göra för att lindra det. Får väl se hur jag gör imorgon...

 

Just nu fördriver jag tiden med en av mina favoritserier, "The Walking Dead", medan jag väntar på att Jacob ska komma hem. Sedan får man väl se vad kvällen spenderas med. Kanske blir att käka våfflor bland annat :)

 

Nu blev det dock tomt i mitt huvud, inte för att det är något ovanligt den senaste tiden. Jag har en tendens att "försvinna" i huvudet, vilket leder till att jag helt plötsligt sitter och stirrar rakt fram utan att egentligen se något. Menmen, det är oviktigt egentligen :P

 

Ska väl ta och avsluta detta nu, eftersom jag ändå inte har något mer vettigt att skriva. Så syns vid nästa inlägg istället. Ha en bra kväll, vecka, påsk etc. till dess!

 

Hur länge måste man visa sig sårbar och att man inte mår bra innan det accepteras att man söker hjälp för att må bättre, utan att det ska ses som att man inte försöker på egen hand först?

 

Om man håller uppe en fasad av styrka, av att må bra - kanske med mindre svackor - och sedan bryter ihop, innebär det att man börjar må dåligt först när fasaden har spruckit? Man klarade av att leva, agera och socialisera någorlunda normalt innan fasaden sprack, så då kan man väl uppenbarligen inte ha mått särskilt dåligt. Eller?

 

Att man sedan är som en zombie och knappt kan fungera så fort man kommer in i sin trygga zon, i sin ensamhet, där man inte kan bli sedd och bedömd av omvärlden - det är väl irrelevant? Det syns inte av någon annan, vilket innebär att det inte händer? För ett träd som faller i skogen när ingen är i närheten, gör väl inget ljud?

 

När man mår dåligt (jag kan enbart utgå från egna erfarenheter här), kan fasaden vara det enda som får en att faktiskt ta sig igenom en dag, en vecka, en månad. Fasaden håller omvärlden på avstånd och gör att man slipper en massa frågor om varför, en massa "hjälpsamma" tips om hur man kan må bättre... Fasaden tillåter en att låtsas att allt är bra, även om man egentligen bara vill krypa in under täcket och inte lämna den beskyddande känslan som det ger. Det ger den lilla, lilla skjuts som behövs för att kunna socialisera, jobba och driva sig själv framåt.

 

Men en fasad är bara tillfällig. Förr eller senare spricker den. Ofta medför detta också att dammen brister på samtidigt också. Det är inget frivilligt - om det vore möjligt, skulle nog många föredra att kunna behålla sin fasad ytterligare ett tag, kanske för evigt till och med. För när fasaden väl försvinner, det är då omgivningen blir medveten om att man mår dåligt. Det är då man inte längre kan lura varken dem omkring sig eller sig själv.

 

En sprucken fasad går heller inte att reparera fullt ut. Visst, det kan gå att laga vissa sprickor och tillfälligt lägga på ett nytt lager. Men har den väl fallit, så är det ofta för sent. Den "nya" fasaden är svagare, sprickorna går för djupt för att åtgärda.

 

Det blir svårare att dölja hur man egentligen mår, att hålla omvärlden på rätt sorts avstånd. Även om det kanske - för omvärlden - verkar vara som värst precis när fasaden fallit, är det långt ifrån bra därefter.

 

Det kräver arbete och tid för att må bra igen. Arbete och tid som man kanske inte alltid har möjlighet att faktiskt unna sig själv - man har troligen förpliktelser som jobb, skola, familj eller annat. Detta tar energi. Energi som man egentligen inte har - som inte ens hade innan fasaden rasade.

 

Väljer man att lägga energin på att försöka må bättre, istället för att prioritera de förpliktelser och måsten som man har i livet, kan det leda till att man mår sämre också. Då kommer skuldkänslorna för att man inte gör sitt bästa - fastän det faktiskt är vad man gör, för man kan inte göra mer än vad man klarar av - och man känner sig misslyckad för att man inte orkar hålla uppe allt som man gjorde innan.

 

Det blir en ond cirkel.

 

Så fasaden har spruckit, den har rasat och jag lyckades inte bygga upp den igen. Och det känns som att det är enbart perioden från efter att fasaden sprack som räknas. Det är då det märktes att jag mådde dåligt - och det verkade dessutom, för omgivningen, som det kom från ingenstans - och det faktum att jag mådde dåligt redan innan (men inte ville visa det) inte är av vikt. Varför skulle det vara? Ingen annan än jag märkte det ju... Att jag sedan bestämmer mig för att "direkt" ta kontakt med vårdcentralen för eventuell medicinell hjälp och/eller samtalskontakt - ja, det var väl onödigt av mig? Jag måste väl ändå inse att det kan vara bara en liten svacka jag hamnat i - kanske pga nytt jobb och nya rutiner - och att det går över om jag bara bestämmer mig för att inte ge upp? För så enkelt är det väl? Är ju bara dumt att ge upp direkt, skit samma vad som gömde sig under ytan. Det är bara efter "droppen som fick bägaren att rinna över" som är av vikt. Eller hur?

 

Underskatta inte din egen kunskap om ditt eget mående - lita på dig själv! Och utnyttja den hjälp som faktiskt finns att få. Men tyvärr är det inte alltid så enkelt. Det tar på den icke-existerande energin att faktiskt erkänna sitt behov av hjälp också, och det underlättas inte av en omgivning som tror sig veta hur du fungerar bättre än du själv gör.

 

För om det inte syns, så finns det väl inte? Och när det väl syns, så är det först då det påbörjar sin existens. Under ytan? Bakom fasaden? Sådant är väl bara nonsens och underflykter för att man är lat och inte är villig att försöka?

 

 

Var ett tag sen sist nu (som vanligt), men när jag ändå är i skrivartagen kan jag lika gärna kopiera in min senaste fb-status här. Den blev så pass lång att den kan passa in här också.

 

 

Jag satt på bussen tidigare idag och kunde inte låta bli att tänka tillbaka på kommentarer jag läst och hört om ordet ”hen” – jag syftar i huvudsak på hur vissa personer inte gillar eller accepterar ordet, med grunden att det betyder ”höna” på engelska. Tråkigt nog har jag inte tagit diskussionen vid de tillfällen jag egentligen kunnat, antingen för att jag inte haft modet eller orken, eller för att det snabbt övergått till ett annat ämne. Men nu tänker jag ge utlopp för mina tankar kring detta.

Visst, ingen kan tvinga någon annan till att gilla eller acceptera ett specifikt ord, men om du inte gillar/accepterar ett ord – gör det åtminstone av en ordentlig anledning! Att enbart ha som argument att ordet betyder ”höna” på engelska, det är rent ut sagt bara korkat och visar inte på någon större intelligens.

 

 

> För det första:
Hen kom upp som förslag under 1960-talet, med hänvisning bland annat till finskans könsneutrala pronomen ”hän” (vad jag förstått utifrån olika internet-sidor). Det har med andra ord ingen koppling till engelskans ”höna”.

 

 

> För det andra:
Svenskan är ett språk med många låneord från andra språk, däribland engelska, franska och latin. Svenskan är dock inte det enda språket med låneord, utan de flesta språk har troligen några (om inte många) ord som i grunden kommer från andra språk. Bland annat har till och med japanskan låneord från i huvudsak engelskan.

 

Inte för att denna punkt egentligen har någonting att göra i detta inlägg, eftersom det svenska ordet ”hen” inte är ett låneord utan har sin egen betydelse – vilket rör könsidentitet och inte hönor. Jag tyckte bara jag lite kort borde nämna låneord i allmänhet.

 

 

> För det tredje:
Engelskans ”hen”, har också en bakgrund – det vill säga – det uppstod inte från ingenstans. Ordet har sin grund i West Germanic (”hannjo”), och är besläktat med ord i Old Frisian (”henn”), Middle Dutch (”henne”) och Old High German (”henna”). ”Hannjo” är den feminina formen av ”han(e)ni”, vilket betyder ”fågel som sjunger (inför soluppgång)”. Ifall någon är intresserad…

 

 

> För det fjärde:
”Hen” är inte i närheten av det enda svenska ordet som har en helt annan betydelse på ett annat språk. Exempelvis (för att hålla oss till engelska) har vi ”ask”, ”best”, ”boll”, ”den”, ”far”, ”hem”, ”kiss”, ”mitt” och ”rock”. Jag har en lista med betydligt fler exempel – men som är långt ifrån komplett – om någon inte nöjer sig med det jag tar upp här.

 

Vill ni ha exempel från andra språk, har vi till exempel ”hem”, ”nu” och ”par” i franskan samt ”enkel” och ”springer” i tyskan.

 

 

> För det femte (och sista):
Ordet ”hen” finns även i andra språk, med andra betydelser. Jag tänker här lista de språk och översättningar som jag har funnit (jag har använt mig av google translate, så ber om ursäkt om jag fått något språk/betydelse fel).
Afrikaans = dem
Albanska = ed
Danska = gå
Japanska = märkligt
Kinesiska = mycket
Nederländska = dem
Turkiska = inn (värdshus)
Walesiska = gammal
Yoruba = gjort

 

Det finns med andra ord många olika betydelser av samma ord!

 

 

> Sammanfattningsvis:
Sluta komma med korkade och nedvärderande anledningar till varför ett ord inte ska existera/användas. Ogillar ni ett ord, kom då med logiska och tankevärda argument till varför ni gör detta – använd den hjärna ni föddes med och den utbildning ni fått i livet. Men oavsett er personliga åsikt rörande ordet; ha det sunda förnuftet att respektera de personer som identifierar sig som ”hen”, istället för att trycka ner dem!

 

Det var allt från mig!

 

**Allan Émile**

Jag är som vanligt bra på att uppdatera här... Menmen!

 

Jag har kommit in i en period när jag inte kan sova ordentligt. Det tar mig oftast ett par timmar att somna, oavsett när jag lägger mig eller hur trött jag är. Jävligt irriterande, så har börjat försöka somna till olika saker - just nu är det According to Jim (Jims värld). Allt för att inte behöva ligga och stirra upp i taket eller in i väggen och bara tänka på hur gärna jag vill somna.

 

När jag väl har somnat, tror ni att jag får sova tills det är dags att gå upp? Nope! Brukar visserligen alltid vakna tidigare än jag behöver, även om jag är för trött för att gå upp just då eller om det är för tidigt att gå upp (t.ex. runt 5-6-tiden). Men nu vaknar jag flera gånger upp natten de flesta nätterna - visserligen inget ovanligt heller - vilket jag hade kunnat stå ut med om jag bara hade fått sova i lugn och ro när jag väl sover. Det får jag dock inte. Utan jag ska drömma mardrömmar och skit hela tiden, som vid flera tillfällen har fått mig att vakna nära till tårar. En natt hade jag till och med gråtit i sömnen! Vad fan! Kom igen! Låt mig sova!

 

Jaja, inte så mycket att göra åt det annat än att hoppas att det vänder snart. Kanske borde införskaffa en ordentlig drömfångare och se om det hjälper?

 

Blir svårt att orka med saker när det känns som man är på väg att somna hela dagen - inte för att jag kan somna om jag bestämmer mig för att ta en tupplur :P Och är jag inte dödstrött, så är jag övertrött. Vilket, i min mening, är värre, eftersom det innebär att jag är hyperaktiv och bara pratar och pratar och pratar. Och jag pratar inte om vettiga saker, jag säger i princip allt som är i huvudet på mig och det kan bli allt från att jag skulle behöva städa rummet till vilka Pokémon som skulle vara bäst att äta om man inte hade tillgång till annan mat (det sista var mitt stora ämne i söndags, till exempel XP). Andra säger att jag är underhållande när jag är på sådant humör, men jag har svårt att se hur jag kan vara annat än jobbig.

 

Men nu är jag trött på det här ämnet - eller snarare på att skriva och låta som en gnällig tonåring - så jag ska ta och göra mig iordning för sjukgymnastik och dagens komvuxlektion nu.

 

 

Ha en bra dag alla som eventuellt läser detta! Och jag önskar er även god sömn! (Har ni någon sömn att undvara kan ni skicka den till mig ^_^)

 

 

Förra söndagen var jag nere i stora staden Göteborg - var faktiskt första gången jag åkte bil och inte tåg dit. Gjorde Lisa sällskap dit, eftersom hon skulle stå med sin butik Futagoshop (http://www.futagoshop.se/) på HikariKais julmarknad.

 

Vi åkte strax efter sju på morgonen. Vi ville nämligen komma fram i tid och hinna ställa iordning borden innan julmarknaden öppnade kl. 12. Dock blev det snöigt efter Skövde, vilket till slut övergick i snöoväder. Vi stannade dessutom i Alingsås för "frukost" på Max. Hursomhaver, vi kom fram till rätt ställe till slut även om det blev lite senare än planerat - cirka halv tolv. När vi steg ur bilen hade det slutat snöa. Det regnade istället! Väldigt tråkigt, då det inte bådade gott för att folk skulle vilja bege sig ut och shoppa...

 

Det var nog totalt nio-tio försäljare på marknaden (som, tack och lov, var inomhus!) med Futagoshop och alla verkade få något sålt.

 

 

Det kom, trots vädret, en hel del folk till marknaden och det blev lite sålt även från vårt bord. Jag satt med Lisa vid bordet och hjälpte till med försäljningen. Eftersom vi var två gav det oss friheten att röra på oss lite i och utanför rummet, utan att behöva oroa sig för ett obemannat bord.

 

Dagen gick fort och även jag gjorde ett par fynd. Jag köpte en manga och två par örhängen. Se bild nedan:

 

 

Vid fem-tiden kom Jacob förbi - han var lat och ville inte röra sig ut i regnet, vilket bidrog till att han kom först då. Dock glömde han ta med sig påsen med jeans från mor sin... Jag skulle nämligen sy en väska åt henne och hade tänkt göra det innan jag åker ner igen över nyår. Men nu får det vänta. Vilket är skönt också, eftersom jag kan ägna den tiden åt packning och annat istället. Men jag och Jacob smet iväg en stund till Maid Café och fikade en stund. När vi gick tillbaka till bordet var det dags att packa ihop. Jag och Lisa hade ändå en bra bit att åka och ville inte komma hem allt för sent.

 

Bordet ihoppackat och sakerna i bilen igen, jag följde Jacob till affären lite snabbt och sen bar det av hemåt med Örebro. Vi stannade vid Rasta Vårgårda och åt - Lisa bjöd på maten som tack för hjälpen, vilket jag tackade för.

 

Väl hemma igen, blev det att se till att allt var iordning för morgondagen eftersom jag hade praktik och som vanligt behövde hemifrån vid kvart i sju.

 

Allt som allt var det en bra och trevlig dag! :)

 

Förra helgen bestod mycket av att skriva färdigt ett arbete som skulle in i torsdags, medan den här helgen hittills har spenderats med att göra i princip ingenting. Ska ner till Göteborg imorgon över dagen, tillsammans med Lisa. Hon plockar upp mig innan halv åtta - usch! för att gå upp tidigt på en söndag - och så bilar vi ner. Jag ska hjälpa henne med försäljningen under en julmarknad. Lär komma hem ganska sent imorgon kväll, vilket är lite jobbigt då jag måste upp till praktiken igen på måndag. Menmen, det går alltid på ett eller annat sätt när man måste!

 

Beroende på när jag dyker upp hemma igen, kanske jag skriver om hur dagen varit, annars ska jag försöka göra det under måndagen.

 

Jag ska även försöka ta en dag/eftermiddag då jag känner mig inspirerad till att uppdatera om mitt liv under den senaste tiden.

 

Jag avslutar detta inlägg med att citera mig själv:

 

"Hade det inte varit för brösten hade jag sett riktigt bra ut ibland, till och med varit snygg vid tillfällen. Idag är en av dessa dagar ^_^